Månad: oktober 2019

processen 008

Posted on 19 oktober 20193 november 2023 By Mina Widding

Andetag. Ni är vinden. Blunda och andas, högt, skruva upp volymen. Och ja, när jag andades, högt, och föreställde mig vinden i en tät granskog, då blev Frostmofjället mer levandes och riktigt. Allt hör samman. Fridas[1] berättande, drypande av kärlek. För mycket, men det gör inte heller någonting, jag kan…

processen 007

Posted on 19 oktober 20193 november 2023 By Mina Widding

Stannar upp. Mitt eget perspektiv, ja? Glömmer det. Ser arbetsuppgifter hopa sig, istället. Allt jag kan gå in i och oroas för. Jag börjar lära mig att lägga åt sidan. ”Det löser sig”. Ofta gör det det. Länge var det jag som löste allt. Men jag måste inte, eller hur?…

processen 006

Posted on 17 oktober 20193 november 2023 By Mina Widding

(en slags nystart) Jag blev frustrerad innan jag gick. Irriterad på honom. För att? För att han inte vaknade, för att han var negativ. För att jag var ensam. För att jag blir rädd av hans negativitet, för att den började redan igår. Less bara. En irritation. Egentligen skulle jag…

Det subjektivas poetik är ett pågående, icke linjärt verk av Mina Widding. En slags levande självbiografi, som Deborah Levy kallar sin trilogi. Autofiktion som modeflugan lyder. Det är ett levande dokument som står någonstans mellan litteratur och dagbok, och inte säger sig vara någotdera. En djupdykning i tankar och känslor. Det handlar om att skriva fram ett liv, mitt liv. Och kan jag vara en halvöppen dörr till ett rum för alla, så är det här mitt sätt att vara det, för att metaforisera med Tranströmer*. Eftersom en stor del av mitt liv består av böcker, filtreras en hel del genom litteraturen.

Jag har försökt finna formen för den här typen av skrivande länge, och i bloggformat har den genomgått ett par transformationer, kallats ”Brev från inre landskap”, kallats ”Processen”, även kallats det namn det har nu men i en annan form***. Det pågår off and on, offline och online, sedan många år tillbaka, och uppdateras sporadiskt, eftersom det vacklar ibland, mellan om jag ska göra detta offentligt eller privat. Privat skriver jag fortfarande, men det är inte alltid det hittar hit ut. Nu försöker jag igen, återvänder hela tiden till att det är meningen att det här skrivandet också ska ha en yttre form, vara publicerad.

Och varför?
Eftersom: när jag formulerar det på papper slutar det vara endast jag, eller endast den andre, och blir något eget. Även om grunden är verklighet, det jag ser, hör, upplever, känner. Och de människor jag ser, hör, upplever, känner.

Det finns en anledning till att göra den offentlig. Jag vill ta med er in. Vara ärlig med hur det kan se ut. Vara ärlig med mig själv. Och er. Som läser, om ni läser. Så här kan det också vara.

Detta är också en del av ett pågående längre projekt, som tar form under ett skrivande år. När året är slut ska jag plocka ut kärnan i det som finns här, och i det skrivande som sker offline, sammanställa det. Vad det blir, det vet jag först då. Och hur det här skrivandet ska fortgå. Det är en pågående process, och en subjektiv poetik.

* Kolossal frihet, Deborah Levy
** En halvfärdig himmel, Tomas Tranströmer
*** Gamla inlägg finns att läsa här, för den intresserade

Mina Widding är litteraturvetare och skrivpedagog. Hon driver skrivarlinjen Litterärt skrivande på Hola folkhögskola och är också verksam som frilansare via Mina Widding Skrivpedagog.