en levande självbiografi
Jag och flugorna sitter på bron och läser. Jag och flugorna och fjärilarna, jag och småfåglarna, skatorna. I solen. Vi läser Johan Jönson, flugorna hjälper mig. Jag saknar min katt. Jag tänker att Jönson låter orden forsa ut ur sig. Att det är arbetet, och jag tror att det är någon slags sannhet mot tankeflödet,…
Jag läser Sent farväl* och saknar kameran, mörkrummet, att vara intensiv och full av visioner, att vara full. Det nostalgiska, att jag då och då glorifierar min ungdom, längtar tillbaka in i kroppen men bara om jag kan vara den jag är nu. Det där är inte sant. Jag längtar tillbaka in i kroppen och…
I sjukstugan påminns jag om skrivandet, att jag saknar det, den här platsen. Mitt största aber är bilden, att man måste ha en bild för att någon ska idas klicka. Inte för att jag inte tycker om bilder men för att det ställer ytterligare ett krav och tar mera tid, kräver mer. Jag skulle vilja…
smältvatten nariga händer ringrostishalka ansamling gula fläckarförvirrade flugor rastlöshet tundramorgonsol lila himlar rosa skogar
Jag tänker på de röda trådarna hos Ines Seidel eller om det var en annan konstnär jag såg det hos. Fotografier, porträtt, broderade med röd tråd, genomborrade och broderade, ibland kanske ögonen, några stygn som en vägvisare genom bilden, lösa trådar, ifyllda konturer. Bokstavligen i det greppet. Kanske en övertydlighet men jag älskar det. Och…
Inne i tavlan står dörren på glänt. Simone har lämnat den öppen, som om hon bjuder oss att komma längre in, till områden av tavlan som vi inte rättmätigen har tillgång till. Vi rör oss mot glipan, blickar in i mörkret på andra sidan. Skuggorna bor därinne, och det är dit hon har dragit sig…
Jag tänker på tavlan. Att Simone just nu lämnat den, att rummet är tomt. Att det ekar därinne. Sängen är obäddad. På nattygsbordet utbrunna ljus. Utanför faller snön och är sina egna stjärnor. På golvet trasmattan som korvat sig och hamnat på sniskan. Någonting har hänt här, men nu är scenen tom. På en liten…
Jag ser månen bakom tallenoch sen vet jag inte hur jag ska fortsättaDet är alltid lika högtidligtoch kanske kan detfå räcka så Jag skulle fråga: vad menar dumed högtidlig?Jag skulle svara:Kan jag få vara ledig nu?
Så många ord som Strömmat genom mig Jag är en bärare avBerättelserOm och om berättar vi oss självaGenom allt vi ser och gör och hör och sägerDet är färgerEtt virvlande, färgande, bärgandeAtt leva och lyssna och stanna
I träden fåglarna, tallbitare vet jag nu, de kom hit idag igen. Jag läser poesi för dem eller för ingen, för mig själv, och har en längtan till ett annat slags hem. En drömsk önskan, jag vet att det faller, vittrar sönder. Amaryllisen fortsätter att kämpa sig fram, jag andas på den, viljar den in…