Månad: januari 2022

Det slutna rummet. Jag ska beskriva den här platsen. Om våra medvetanden skulle ha formen av ett hus, ett palats, ett valv med rum efter rum efter rum av allting du sett, känt, lärt dig, glömt, tänkt, fantiserat, upplevt. Till exempel. Så finns det ett slutet rum allra längst in,…

Saknar något jag vet inte fanns.Saknar den jag aldrig kommer att bli.Saknar den han aldrig kunnat vara. Längtar till något jag vet inte finns.Längtar till den jag inte visste att jag kunde bli.Längtar efter den jag ännu inte mött. Jag tror inte ens på det här själv men på något…

Hämtpizza och vin, vattenföreningshistoria och storslagna litterära drömmar tillsammans med två bokhandlare, kakbak, läsa en hel bok på en dag (Nervous conditions) och ja, that’s about it, det är min lördag, en bra lördag. Punkt. Jo: jag längtar efter en katt.

skuggorna i snönunder en mörkgrå himmelskriver ett nytt språk

Idag kändes det för första gången lite motigt att skriva här. Jag känner att jag rör mig runt samma ämnen, att jag blir tjatig, vad mer kan finnas att säga om min ganska banala vardag och de betraktelser jag gör, om jag gör dem och det var väl egentligen inte…

Jag stänger av mobilen, och det är en lättnad att inte alltid sträcka ut mina tentakler mot omvärlden. Att vara i mitt eget tankerum. Eller, som om världen bara var det att nå och bli nådd i stunden, det direkta. Jag riktar ju ändå tanken till en värld, när jag…

Det finns dagar då jag är en sån där jobbig person som inte håller upp dörrar för rullstolsburna för att jag är helt lost i mina hörlurar (Selma Lagerlöf, åtminstone någon slags kulturpoäng) eller kanske snarare den förestående undersökningen av mina tänder som jag visst vet vad det handlar om…

Att också inte säga så mycket. Tystnad som en vila. I tystnaden föds längtan. Jag lyckas skrämma min vän med ett väsande heeej, där hon står i köket och lagar mat och lyssnar på ett program om Carl Johan de Geer. Vi dricker hibiskusté. Halwa och rökta jordnötter till en…

Jag försöker säga något här och vet inte ännu vad det är. Kommer jag någonsin fram till det kommer något nytt att vilja sägas. Jag har alltid sörjt att jag inte lyckats hålla en rak linje, inte kunnat fixera punkten för min besatthet och naglat mig fast vid det. Det…

Jag läser min väns berättelse, försvinner in i den och glömmer tiden. Märker att jag är kissnödig först när jag kommit till den sista sidan. Hon har bett mig skriva om henne och det gör jag, och känner mig helt matt. En slags minnesresa, ett mentalt fokus. Jag drömde härom…