Jag letar efter något annat. I stillheten här, efter att ha kommit hem igen efter en resa, efter möten med vänner, konst, tankar, känslor. Jag letar efter något annat, men vad?
Att vara resande. Att vara hemma. Att vara hemma i resandet. Men också något som händer i mötet med andra, med intryck, med konst. Att någonting alltid skiftar. I mig, i dem. Någonting nytt, inte alltid önskat, inte alltid till det bättre, inte alltid så att man märker, men alltid.
Mellanrummet. Det som inte kan överblickas, bara varas i. Som resor också brukade vara, en sträcka av tid och rum där man inte fanns någonstans och ändå på många platser samtidigt. Nu är det annorlunda, nu är det bara tunnlarna som är sådana frizoner.
Ett mellanrum som grundmålningen av en tavla. Ingenting finns och allting finns.
Och sen då?
Mitt letande är önskan av att komma fram och se. Men det går inte ännu. Jag är fortfarande en ofärdig tavla.
Hej Mina. Jag har börjat följa dina dagliga texter.
Vad trevligt, det är du välkommen att göra!