Hemma igen och tänder i kakelugnarna och packar upp min svarta orkidé i sin vackra kruka och böckerna jag köpt (bara tio) och lägger mig under täcket och fortsätter att läsa. Fyra till hade också kommit i brevlådan och himlen var rosa när jag kom hem och inte kolsvart fastän klockan var över fem. Jag kanske kommer att begravas i böcker. Jag håller andan över kriget men förstår att det inte håller i längden. Jag tänker på att det är så mycket jag inte kan förstå och att jag ska vara glad över det privilegiet. Jag har skrivit på min bok, och upptäckte att jag både skrivit om ensamma födelsedagar och att min karaktär varit med i konstutställningar i Ukraina. Det är ett tufft kapitel jag skriver på nu men jag är inte rädd, det kommer att gå. Jag hann bada tre gånger i hotellrummets badkar i helgen, och saknar det redan. Jag längtar till sommaren.
