Fåglarna är tillbaka, svanar och kanadagäss och tranor. I morse såg jag både gäss och rådjur, jag lessnar inte. Grusvägen är lurig. Blankis, sankis, lera och små bäckar som bildar egna fåror. Det är tungt och går långsamt men jag tar mig åtminstone ut. Hostar fortfarande, så jag storknar, gråter och ja, ibland, kräks. Det är som att kittlingarna kommer för nära kräkreflexen. Jag äter lyxchoklad (ultra violet). Imorgon ska jag till tandläkaren. Jag kokade sparris, jag tror att det är för första gången. Vad är det här? Spridda anteckningar, hugskott, ögonblick, ett sätt att samla, tankar och minnen, ett sätt att betvinga den vita sidan. Se, jag kan fylla dig, även om det är med detta. Jag har glömt igen, igår, helt utan anledning. Vanan börjar falla ur. Jag ska bemästra den igen. Vad finns att spara från denna dag? Jag har övningskört, och börjar få kläm på åtminstone några moment. Min granne Ulla ringde, hon låter piggare igen. Jag mötte Astid på vägen och tänkte på hennes fina leende. Jag är trött. Nästan alla mina anteckningar börjar med orden ”jag är trött”. Våren är slask, lera och fåglar. Jag vill ha en katt.
