jag åker tåg igen. den senaste tiden har jag knappt haft tid att tänka eller känna. åtminstone inte att formulera det, och tankarna har varit centrerade kring det jag håller på att lära mig, den världen som jag håller på att träda in i igen, min hjärna expanderar. och känna, jo. stress, mestadels. i kroppen rentav, har den varit. dålig sömn. men förra natten sov jag äntligen helt ok igen. åtta timmars sömn för första gången på jag vet inte när. det börjar lugna ned sig.
jag är på väg igen. och återigen önskar jag att tåget hade gått lite långsammare, måstat färdas längre. mellanrumstiden här är helig. oftast kan jag hitta en helt egen plats att sitta på, en egen kupé lämnad av de som hoppar av i Stockholm. jag vaknar till dimma och vackra landskap. på ett tåg finns inga måsten. men snart är jag framme, snart är fristen slut. mellanrummet överträtt.
jag åker mot Heestrand denna gång, denna helg. mot vackert landskap och bastu och kallbad i hav, kanske mareld igen som förra året. han säger att vi ska göra utflykter, kanske runtom valön. det låter fint. i helgen tänkte jag bara ha semester. eller ja, helg då, som vanliga människor. kanske börjar jag kunna se då igen, fotografera, tänka, känna och formulera. orden. bilderna. jag har saknat dem.
