Den här resan, så full av kontraster. Från pensionatet vid Magdalenensee till prakten i Salzburg till – Reeperbahn. Det hade jag inte förstått när jag bokade, jag känner ju inte till något om Hamburg, men ja, ett stenkast från Reeperbahn och Grosse Freihet 36 bor jag, i ett spacehotell. Och jag gick ut för att få en middag och hamnade på ett svindyrt foodieställe, förstod jag först då jag beställt maten som jag trodde var en hel maträtt och inser att det är någon slags förrätt eller tänkt att man ska beställa flera… Jag hade bara råd (och ärligt talat, stället var inte så mysigt) med den lilla tjusiga tallriken med rå fisk (spännande smaker, hallon och gurka, krasseblad och senapsfrön) och (varför har de så små vinportioner i de tysktalande länderna?) en deciliter souvignon blanc, för priset av en fullstor schnitzel i Wien med två glas vin… Jag fick gå vidare och hittade ett litet ställe som sålde dumplings som stillade hungern lite, men jag är fortfarande inte mätt. Tur att det fanns ett Lidl precis bredvid hotellet, så att jag kunde stödköpa snackskorvar. Currywursten på tåget var ju inte heller världens största lunch.
Men jag ville inte ge upp kvällen, så jag gick tillbaka till det lilla hörnet som bubblade av barer och restauranger (mest barer) och tog en margarita på ett av dem, satte mig på en liten bänk vid fönstret och läste min bok, A gothic soul av polska Jiri Karasek ze Lvovic (det också, en enorm kontrast, den handlar om en solitär själ med stor angst över livet och en dragning till det religiösa och mystiska). Tog sedan gatan ner och hamnar mitt på neonskyltsstråket vid Grosse Freiheit 36 med karaokebarer (det verkar vara någon slags Bon Jovi-revival på gång, det spelades både på ljusshowen i Villach och på två av barerna jag gick förbi…), strippklubbar med table dances och spelhallar. Där ville jag dock inte gå in, någon måtta får det ändå vara. Jag köpte mig en Captain Morgan-drink och en snickers på en kiosk och gick tillbaka till hotellet istället. Kontrasterna hör till det här området också, uppenbarligen. Billiga dönerhak bredvid foodieställena och barerna, St Josephs kyrka (där det enligt en av mina googlingar på alternativa Hamburg-destinationer ska finnas en krypta full av skelett och skallar, som tyvärr bara har visningar på onsdagar) precis i början där strippbarerna tar vid. En intressant stad, som det verkar, och jag börjar förstå varför hotellet hade så högt på ”location”-stapeln på booking-sidan.
Första gången jag gick där ville jag inte stanna och ta några foton, det är för uppenbart turistigt, men det fanns tusen motiv. Andra vändan tog jag ändå några, då mörkret fallit och jag inte är lika synlig, kanske inte riktigt bryr mig heller. Men det känns som ett skydd, att inte verka alltför turistig, för här finns nog de som kan finna anledningar att utnyttja någon som tycks alltför vilsen (en ensam kvinna, kanske särskilt, men det har ändå märkt att jag tydligen kommit till den ålder då man ändå visas någon slags respekt snarare än blir uttittad, kanske utstrålar jag någon form av pondus ändå?). Här finns också, som jag såg i Berlin, människor som ligger och sover på konstiga ställen, mitt bland andra utanför någon lokal, madrasser som man förstår tillhör någon som ser detta som sitt utomhusliga revir. Det är en stark kontrast till Villach, som känns som bomull jämfört med de stora städerna.
På ett sätt känns det som att jag inte kan delta riktigt, i det här utelivet. Som ensamresenär, som inte heller söker möten med nya människor, känns det en aning underligt att sitta på en bar. Tillräckligt tidigt på kvällen kommer jag undan med mitt bok-sällskap, men när ljudet höjs och fler människor strömmar till, kan man inte riktigt motivera att man tar upp plats där andra kan sitta och prata högljutt och tömma drink efter drink, även om jag på något sätt också vill vara mitt i allt det där. Det räcker förstås, min timma med en Margarita och bokläsning i skenet av ett stearinljus, och jag är glad att jag övervann det första motståndet (vågar jag, kommer de bara att tycka att jag är konstig, finns det plats någonstans att sitta?) och gick in på en av dem. Kanske hade en kombination av ensamresande och att möta upp vänner på olika platser, varit en gyllene medelväg. För det är ändå ensamresandet jag allra mest njuter av, att röra mig i de här städerna på egen hand, upptäcka, stanna vid, välja att gå hem, följa mina egna nycker utan att belastas av eller belasta någon annans vilja. Inget tjafs, förutom det interna, som man förstås inte kommer undan helt. Bäst har det varit då jag har fått några tips, eller hittat en sida som beskriver ett par tre mål att besöka, som en riktlinje, en ingång. Oftast hittar jag annat på vägen, men att ha ett mål hjälper, det är svårt att veta var man ska börja annars. Och hela den här resan har varit en början, känner jag. Jag tog mig iväg, utan att riktigt veta hur det skulle bli, jag blir lite smartare för varje resmål, det kan bara bli bättre och bättre. Jag börjar skönja ett tema på mitt resande, ett rapporterande om platser och maträtter i kombination med läsande… Jag läser och äter mig igenom Europa, och det tänker jag fortsätta med. Jag samlar på intryck, och det har jag verkligen behövt, fylla min reservoar med detaljer, tankar, känslor.