Författare: Mina

Jag läser min väns berättelse, försvinner in i den och glömmer tiden. Märker att jag är kissnödig först när jag kommit till den sista sidan. Hon har bett mig skriva om henne och det gör jag, och känner mig helt matt. En slags minnesresa, ett mentalt fokus. Jag drömde härom…

Hon säger till mig att blomman behöver min andedräkts kyss för att orka veckla ut sig; finna en mening med att träda in i denna värld. Så jag läser poesi för dig, ljudar orden i ett rytmiskt språk, för andetagen att färdas på. Jag läser för ett du som vill…

Att möta väggar. Här, en vägg. Att – nej inte att möta tystnad, tystnaden möter man inte. Att bli tystnad. Att bli. Jag börjar om. Vad är det jag försöker förklara? Att jag inte vet vilken väg jag är på, om det här ens är en rörelse. Om jag rör…

För mätt och för trött. Tung. Ute stormar det igen, och jag funderar över mättnaden. Den dagliga skedmatningen av bitar av mitt, ja – inre, nog för att göra vem som helst utled. Läs inte, vill jag säga, men vet att även det utropet riskerar ge utlopp för omsorg. Jag…

Att sitta framför den blanka sidan. Att beskriva hur man sitter framför den blanka sidan, för att ta sig igenom och ifrån den blanka sidan. Att läsa sig igenom den blanka sidan, fylla den med krumelurer som inte betyder något eller betyder något på ett språk du inte ännu lärt…

Gör inte magmuskelyoga på nymätt mage. Andra saker jag observerat idag: – en svärm av vad som såg ut att vara någon form av trastar, som kalasade på resterna av rönnbären– en väldigt röd liten fågel, med kikare genom fönsterglas, möjligen en domherre men kändes slankare och rödare– att jag…

Det kanske tar slut (saker tar alltid slut, även med kärlek har jag vetat detta och inte vetat detta). Det kanske blir upprepningar (använt korrekt är upprepningen ett effektivt skrivhjälpmedel, Ursula K Le Guin* skriver om det, alla skriver om det, men hon skriver om den falska regeln att man…

Det är som att jag först nu börjar känna att tiden är min. Den är lätt att spilla ändå, jag spiller den främst genom läsning, ett sanktionerat spillande. Den har fortfarande sina nycker och kan röra sig ryckigt och oförutsägbart. Men förut; den rann mig ur händerna eller föll aldrig…

Jag börjar där jag är. Is. Regn. Ett djupare mörker och vind här utanför. Författarinnan har läst mitt manus och säger att det är jävligt bra. Jag ska fortsätta skriva. Del ett, del två, check. Hon säger saker om det jag försöker göra som jag tror att jag kanske inte…