Det skapas ett sug i mig efter att göra konst, arbeta med material och form, med abstraktioner istället för ord som är så tydliga och inte går att komma ifrån – en slags värdslighet, en faktiskhet. I konsten arbetar man mer med rena känslor, hur något (för att citera Truitt*…
Författare: Mina
365 dagar av skrivande
Read more
Det slutna rummet och en daglig praktik
Det slutna rummet. Hur jag vill befinna mig där igen. Jag kan höra elden genom väggen där jag sitter, hur den rasar i kakelugnen i mitt sovrum. Jag fryser om fötterna, jag har inte lyckats hålla fokus på elden idag. Jag sorterar och rumsterar, fylle i kolumner men drar mig…
Det subjektivas poetik
Read more
Saknaden av det jag aldrig hade
Går över tröskeln och tårarna tränger fram. En flyktig tanke, en saknad. En trötthet. Ett tomrum, en återupptagen saknad – den fanns där redan innan. En påminnelse. Hans ord, som knivar. De vet inte hur djupt de tar och jag låtsas som att Men de tar. Både för vad de…
Det subjektivas poetik
Read more
Ett mediokert manifest
Jag känner mig rastlös. Jag är i influensans sista stadie, där det värsta har släppt (åtminstone med hjälp av en ipren) och jag börjar känna att jag borde göra något nu, inte bara kan sitta still, ligga och läsa. Det är också kopplat till det här, till skrivandet, till vad…
Det subjektivas poetik
Read more
Det finns inga facit
Varje gång jag får en andningspaus kommer jag tillbaka till detta. Att det är det här jag vill göra. Jag känner ilet någonstans inne i kroppen, det kliar, en idé formas, och sen upptäcker jag att jag redan har tänkt ut den här idén hundra gånger förut. Jag återvänder till…