Kategori: Det subjektivas poetik

Parosmi är ett ord jag olyckligen har lärt mig idag, manifesterat i den fruktansvärda smakutbytet ättika – smörsyra, eller ”covid” som den kallas i kretsarna. Eller kräks/rutten/kemisk i ett annat försök att beskriva den. Kreativiteten är låg just nu, men jag har suttit i solen och hört fåglar kvittra och…

Nej jag ska ju inte glömma igen. Dagen som ett töcken. Det gör ont att sova. När jag vaknar har det febernedsättande tagit slut och allt gör ont. Är det corona har jag en anomali, jag tycker jag känner smaker starkare än vanligt. Jag läser, lyssnar och läser. Varvar böcker…

Hur kroppen värker och spränger som om den försöker komma ut ur dess köttsliga ramar, huvudet tungt som betong. Missade för första gången att skriva igår och skyller på febern, desorienteringen och tröttheten. Men jag fotade denna bild ur ett ögonblicks skugga, i tanken om att skriva och kanske kan…

Öm kropp (ja, det känns i vänster skinka och höger underarm då man bowlat) huvudet fyllt av berättelser och bilder och ord (och kommer bara att bli mer) genom förberedelser för litteraturfestivalen som är årets höjdpunkt. Genom böcker har jag idag varit i Argentina, Italien, Finland, i skogen och på…

Simone ligger i sängen och gråter. Det sticker till i hennes ögonvrår och ögonen fylls. Då och då stryker hon undan vätskan, som ändå ibland hinner välla över och rinna ned i öronen. Inget hulkande eller kvidande, bara ihopvridet ansikte, ihopknipna ögon och vätskan som tränger ut. Fuktigheten på örngottet…

(bortklippt affekterat referat till frånvaron av kvinnokampskänsla) Jag skulle hellre vara en katt. En enstörig jävel som inte behöver lyssna på folks tjafs eller skapa nåt eget av den varan. Dra ut på rövarstråt när jag känner för det och bara låta mig klappas av de snälla. Plus: övningskörning, yoga…

Dagarna går, på något vis fortsätter de framåt. Någonting rör sig, någon slags skiftning sker. Inte varje dag, inte alltid till det bättre, men det rör sig. Vad vill jag spara av den här dagen? En blick av samförstånd, som jag hoppas förmedlar medkänsla. Att jag håller någons väl i…

Det finns många rum. Alla rum vill jag inte gå in i. Några hamnar jag i ändå, de dyker upp bakom en dörr jag trodde ledde någon annanstans. Ibland går jag runt runt i samma radda av rum som en djävulskt loop. På tal om djävulen har jag börjat skissa…