Jag ser trädens löv skifta färg och nu är det ljungen som doftar i solen om morgnarna. Jag har varit här ganska länge nu, i frizonen, Bastuskär. Tiden blir en annan här. Jag spenderar dagarna med att fundera på vad det är jag verkligen vill göra. Jag har börjat ett…
Det subjektivas poetik
Read more
i teorin är jag en gudinna
I teorin är jag en gudinna. Men det är där det. Verkligheten ser annorlunda ut. Men när verkligheten är en blå himmel utan slut, då kan man liksom leva med det, i avskiljdheten och långt borta från någon som ser att man inte är en gudinna när man egentligen…
Det subjektivas poetik
Read more
rovfåglar, trollsländor, fiskar – hallontörne, myggbett, brännässlesting
Idag har jag solat alldeles naken, och funderat på min höst. Hur kommer den att bli, var kommer jag att vara? Vad kommer jag att göra, kommer jag att klara det? Det är mycket som är nytt. Osäkert, ny mark. Skriva vetenskapligt igen, hur kommer det att vara? Jag har…
Det subjektivas poetik
Read more
vägs ände, eller tinderfuckingbitter
Nu har jag skickat in Alla mina namn. Klick klick Det är färdigt, för mig, nu. Inte färdigarbetat, om någon tycker att det är tillräckligt bra för utgivning, så mycket vet jag. Men dock: för mig. Det är ingen liten sak. Alla mina namn, som är min egen historia. Betyder…
Det subjektivas poetik
Read more
vi går genom skogen ut till havet
Vi går genom skogen, blåbärsrisen når oss upp till knäna minst, stigen bara anas under dem. Jenny halkar efter, stannar och plockar, jag drar några okynnesnävar i farten. Micke stegar framför, tar genvägar som inte finns men finns för dom som inte vet att dom inte finns och står och…
Det subjektivas poetik
Read more
det finns plats för fler att dö i Skurup
och det är nästan så jag tänker att det kan man faktiskt göra. Jag tänker tanken när jag går förbi kyrkogården, med dess obefolkade ängar. Det är vackert här, vackra hus, vackra slätter. Husen är så små, sådär så att man vill nypa dem i kinden. Det är inte långt…
Det subjektivas poetik
Read more
åka baklänges för att förstå sig själv
Jag är på väg nedåt igen. Baklänges åker jag, vi har passerat Ö-vik, Kramfors, Härnösand. Jag sitter med datorn i knät och brer ut mig, hen som ska sitta bredvid verkar ha missat tåget. Synd för hen, good for me. En vecka först, ska jag vara i Skurup. Där jag själv…
Det subjektivas poetik
Read more
Farfarsorden.
Farfar. Ja, var börjar man? Han har plockat fram bilder från huset på Kungsgatan 93, interiörer från då han var liten. Visar, här hade pappa kontoret, här var matsalen, känner du igen den där byrån? Häruppe var barnkammaren, den delade de av sen så vi fick plats alla. Vi var…
Det subjektivas poetik
Read more
Jag kommer att sakna dig.
Du är stor nu. Ibland tänker jag att du fortfarande är fyra år och springer mot mig med det största leendet, gråter störtfloder när jag reser igen. Men du är ju inte fyra, du är nitton år nu, lika stor som mig. Eftersom jag alltid kommer att vara nitton år,…
Det subjektivas poetik
Read more
tallbarrsstick under fötterna.
provcyklar en stålhäst och dricker kaffe i solen innan bästvännen sveper med mig till stranden med systern sin. sanden mellan tårna, tallbarrsstick. tallarna påminner om Grekland, tallar och sand kommer alltid att påminna om Grekland och den där gången då vi cyklade till andra sidan ön, skulle utforska. flåset i…