Idag har jag lärt mig flera saker. Till exempel vad en spillkum är (nej jag visste inte det, men det är ett ord som saknats) och att MoDo kommer från Övik (förlåt, men jag kommer säkert att glömma det igen). Jag har pratat med min mor om gamla minnen, och…
Den här dagen
Andas tomhet virvla Trådar vindlar trasslarHuvudets tunga munnens Blundar stänger ute
Befolka mitt eget huvud
Att befolka mitt eget huvud. En kanske märklig fras, men som återkommit den senaste tiden.Jag funderar på allas olika upplevelser av ”det rådande läget” och hur vissa slukas av oro och vissa inte. Med vissa inte menar jag mig själv, och jag funderar på varför, och om det är en…
Den övergivna pojken
Jag slutar inte skriva om Simone, men jag samlar henne. Jag tar ett steg tillbaka igen, stänger försiktigt den grönmålade dörren om barnets jollrande. I korridoren bakom Simones rum är allting svart och luktar som en jordkällare. Fuktig jord och råttspillning, en frisk doft av multnande grönsaker. (Jag säger ju…
Under rosa himlar
Hemma igen och tänder i kakelugnarna och packar upp min svarta orkidé i sin vackra kruka och böckerna jag köpt (bara tio) och lägger mig under täcket och fortsätter att läsa. Fyra till hade också kommit i brevlådan och himlen var rosa när jag kom hem och inte kolsvart fastän…
Har du åkt till månen än?
En asiatisk kroppkaka, pinnbröd på mossa, aroniasorbet och japansk whisky. Ett bad, en svart orkidé, en hund som vältrar sig i snö. Ord som skrivits och ord som lästs. Läppar som målats och gråa slingor i mitt hår. Så kanske, att det kan få räcka, att jag upplevt allt detta…
Grannens katt i morse, som är den vackraste silvergrå katten, jägaren, som fortfarande är skeptisk till mig och som fortfarande jagar på mina marker eftersom han egentligen tillhörde Peder, han vars hus jag bor i och som det fortfarande kallas efter, såklart. Jag undrar hur lång tid det ska gå…
Under huden frustration
Min kropp. Tänderna, knät. Tyngden jag bär på, tröttheten. Alltings upprepning. Tristess kilar in sig mellan tanden och tandköttet, gräver sig djupt in. Lederna stelnar. Smärtan som en hemtam hund. Jag står ut med den, försöker hålla den i koppel. Försöker tygla föraktet för hundskallet – det är ju bara…
Simone, lager på lager
Det kan inte vara hur många lager som helst, men jag finner att varje tavla har målats ovanpå den föregående. Den tomma tavlan jag själv klev in i, har lämnat en vag relief i den nya, som målats slarvigare. Simone är tillbaka, liksom barnet, som har växt, blivit äldre. Barnet…