Etikett: poetik

Det subjektivas poetik

unheard voices, nonlinear narration

Posted on 1 december 20153 november 2023 By Mina Widding

i went out for a walk on a whim, and walked right in to poetry [picture from julio le parc / luminére. sound is my interpretation of nisrine boukhari / wanderism is a state of mind. both showing at bildmuseet, umeå] Gå nu till Bildmuseet och skapa era egna narrativ.

Det subjektivas poetik

vi går genom skogen ut till havet

Posted on 9 augusti 20153 november 2023 By Mina Widding

Vi går genom skogen, blåbärsrisen når oss upp till knäna minst, stigen bara anas under dem. Jenny halkar efter, stannar och plockar, jag drar några okynnesnävar i farten. Micke stegar framför, tar genvägar som inte finns men finns för dom som inte vet att dom inte finns och står och…

Det subjektivas poetik

åka baklänges för att förstå sig själv

Posted on 26 juli 20153 november 2023 By Mina Widding

Jag är på väg nedåt igen. Baklänges åker jag, vi har passerat Ö-vik, Kramfors, Härnösand. Jag sitter med datorn i knät och brer ut mig, hen som ska sitta bredvid verkar ha missat tåget. Synd för hen, good for me. En vecka först, ska jag vara i Skurup. Där jag själv…

Det subjektivas poetik

Jag älskar att börja om.

Posted on 16 juli 20153 november 2023 By Mina Widding

Ja. Jag gör det ja. Älskar att börja om. Den här tanken har grott i mig ett tag. Att starta nytt igen, fritt skrivande, den dagbokspoesi jag tänkte att Do you speak poetry skulle vara. Men jag har bytt skinn, igen, och då måste skrivandet göra det också, plattformen åtminstone….

Det subjektivas poetik är ett pågående, icke linjärt verk av Mina Widding. En slags levande självbiografi, som Deborah Levy kallar sin trilogi. Autofiktion som modeflugan lyder. Det är ett levande dokument som står någonstans mellan litteratur och dagbok, och inte säger sig vara någotdera. En djupdykning i tankar och känslor. Det handlar om att skriva fram ett liv, mitt liv. Och kan jag vara en halvöppen dörr till ett rum för alla, så är det här mitt sätt att vara det, för att metaforisera med Tranströmer*. Eftersom en stor del av mitt liv består av böcker, filtreras en hel del genom litteraturen.

Jag har försökt finna formen för den här typen av skrivande länge, och i bloggformat har den genomgått ett par transformationer, kallats ”Brev från inre landskap”, kallats ”Processen”, även kallats det namn det har nu men i en annan form***. Det pågår off and on, offline och online, sedan många år tillbaka, och uppdateras sporadiskt, eftersom det vacklar ibland, mellan om jag ska göra detta offentligt eller privat. Privat skriver jag fortfarande, men det är inte alltid det hittar hit ut. Nu försöker jag igen, återvänder hela tiden till att det är meningen att det här skrivandet också ska ha en yttre form, vara publicerad.

Och varför?
Eftersom: när jag formulerar det på papper slutar det vara endast jag, eller endast den andre, och blir något eget. Även om grunden är verklighet, det jag ser, hör, upplever, känner. Och de människor jag ser, hör, upplever, känner.

Det finns en anledning till att göra den offentlig. Jag vill ta med er in. Vara ärlig med hur det kan se ut. Vara ärlig med mig själv. Och er. Som läser, om ni läser. Så här kan det också vara.

Detta är också en del av ett pågående längre projekt, som tar form under ett skrivande år. När året är slut ska jag plocka ut kärnan i det som finns här, och i det skrivande som sker offline, sammanställa det. Vad det blir, det vet jag först då. Och hur det här skrivandet ska fortgå. Det är en pågående process, och en subjektiv poetik.

* Kolossal frihet, Deborah Levy
** En halvfärdig himmel, Tomas Tranströmer
*** Gamla inlägg finns att läsa här, för den intresserade

Mina Widding är litteraturvetare och skrivpedagog. Hon driver skrivarlinjen Litterärt skrivande på Hola folkhögskola och är också verksam som frilansare via Mina Widding Skrivpedagog.