Jag är i Göteborg. Jag är inte frisk, men jag är här, och det är görbart, möjligt. Jag hostar en del, har inte fått sova så bra på tåget, är trött, men jag är i Göteborg och det är fint. Jag har träffat Nina. Hon ser ut som hon alltid…
Etikett: skrivande
vägs ände, eller tinderfuckingbitter
Nu har jag skickat in Alla mina namn. Klick klick Det är färdigt, för mig, nu. Inte färdigarbetat, om någon tycker att det är tillräckligt bra för utgivning, så mycket vet jag. Men dock: för mig. Det är ingen liten sak. Alla mina namn, som är min egen historia. Betyder…
vi går genom skogen ut till havet
Vi går genom skogen, blåbärsrisen når oss upp till knäna minst, stigen bara anas under dem. Jenny halkar efter, stannar och plockar, jag drar några okynnesnävar i farten. Micke stegar framför, tar genvägar som inte finns men finns för dom som inte vet att dom inte finns och står och…
det finns plats för fler att dö i Skurup
och det är nästan så jag tänker att det kan man faktiskt göra. Jag tänker tanken när jag går förbi kyrkogården, med dess obefolkade ängar. Det är vackert här, vackra hus, vackra slätter. Husen är så små, sådär så att man vill nypa dem i kinden. Det är inte långt…
åka baklänges för att förstå sig själv
Jag är på väg nedåt igen. Baklänges åker jag, vi har passerat Ö-vik, Kramfors, Härnösand. Jag sitter med datorn i knät och brer ut mig, hen som ska sitta bredvid verkar ha missat tåget. Synd för hen, good for me. En vecka först, ska jag vara i Skurup. Där jag själv…