Det slutna rummets faktiska förankring? Vänligen upphäv din fantasis begränsning. Det finns ingen logik här, som kan ansluta sig till en verklig värld, eller så är det verkligare än någon konkret värld. Både och.
Alltid både och.
Det finns en befrielse i att skriva fram en värld där allting är möjligt. Skrivandets privilegium. Det ska höra samman, om någon logik ska finnas ska den vara inom världen. Jag ger den fria tyglar.
Kvinnan på bilden har följt med mig under dagen. Framför allt färgen på hennes stickade tröja, som harmonierar med väggarna. En murrig, mörk skogsgrön färg, mättad och en aning mossig, utan blåa stråk.
Jag avskyr som sagt blått. Det gäller nästan allt. Till och med blåa himlar, även om jag också älskar dem.
Att älska och avsky i samma andetag.
Jag bryter loss någonting, en skärva. Någonting att fortsätta med. Ett hus att befolka.
Det slutna rummets raseri. Det slutna rummets oundviklighet. Det slutna rummets hemlighet. Det slutna rummets frihet.