Jag föreställer mig Simones kärlek till sitt barn som en självklar kärlek, för att jag vill unna henne den, och mig själv. Längre fram, i andra tavlor, kommer bilden att kompliceras, stråken bli djärvare. Men här, trots barnets gråt, finns en harmoni i rummet. Barnet ligger stilla, låter sig vyssjas,…
Månad: februari 2022
Hovendrovendröm
I mitt hus lutar allt åt ett eller annat håll. Jag får staga skrivbord och bokhyllor med större eller mindre träklossar. Det finns inte en yta utan skavanker, och mycket är provisoriskt och har varit det i hundra år eller så. Mina möbler är hopplockade från billiga loppmarknader eller efterskänkta…
Kvinnan rör sig
Kvinnan på målningen ställer sig upp, ljud tränger ut ur tavlan, ett spädbarns gråt och jämmer. Ljudet kommer plötsligt, med full volym, och med en känsla av att ha pågått länge men först nu vridits upp till hörbar nivå. Kvinnan har befunnit sig någon annanstans, Simone som hon ju heter,…
Caféobservationer
En man med tics sätter sig bredvid mig på fiket och jag funderar på att det är här vi hamnar, att det är platserna jag drar mig till, de obefolkade hörnen, som vi misfits möts i något slags tolerant samförstånd. Vilka är mina tics? Kanske är de inte lika synliga,…
Det slutna rummets fortsättning #2
Det slutna rummets faktiska förankring? Vänligen upphäv din fantasis begränsning. Det finns ingen logik här, som kan ansluta sig till en verklig värld, eller så är det verkligare än någon konkret värld. Både och. Alltid både och. Det finns en befrielse i att skriva fram en värld där allting är…
Kvinnan och barnet
I ett av rummen finns en kvinna med ett barn. Jag ser bara den stillbilden, tystnad. Det är en tavla, målad i olja, med mjuka övergångar mellan linjerna. Kvinnan bär en grön tröja, och det mjuka i penseldragen ger mig känslan av att det är en stickad tröja, ylle, varmt….