Skip to content
Det subjektivas poetik
Det subjektivas poetik

en levande självbiografi

Det subjektivas poetik

en levande självbiografi

Varför har ni vatten här?

Posted on 4 juli 20233 november 2023 By Mina

Ulvön, forts.

Igår fick jag ett väldigt ovälkommet ryggskott, vilket komplicerar saker och ting, och framför allt gör mig orolig för den kommande tågluffen. Hur ska jag med min skröpliga kropp lyckas resa genom Europa på obekväma tåg och okända hotellmadrasser? Vad får jag ut av resan om jag ständigt är i smärta och inte klarar av att gå någonstans? Även om ryggontet försvinner nu, vad säger att det inte återkommer någonstans under resan? Och sitta är ungefär det sämsta man kan göra, så vad bra då, att jag ska sitta en hel dag på tåg, och sova på tunn tågmadrass fredag och natten mot lördag, och i övrigt planerat sitta på caféer och skriva, som huvudsakliga aktivitet på min resa. Inte alls bitter. Och jag som varit så duktig tyckte jag, och gjort yoga varje kväll eftersom jag vet om min benägenhet till ryggont då jag sover i okända sängar. Jag gissar att det kanske var cykelturen/promenaden i iskall blåst till andra sidan ön (Sandviken) i undermålig klädsel, som var den utlösande faktorn till detta ryggskott, även om det kom först dagen efter, då jag skulle resa mig från en solstol.

Det jag kan konstatera är väl att rörelserna jag gör åtminstone påverkar positivt, och det känns redan lite bättre, som att det kanske ändå är på väg bort. Kroppen. Hur den kräver sin rätt. Vilken tur att jag har semester och därmed lite mera tid att tänka på den…

Förutom den fadäsen, så var utflykten till Sandviken ett fint avbrott i skrivandet, jag har låtit havsvågor skölja över mina fötter och traskat i sand, förvisso med koftan uppdragen över huvudet som den huvtröja den inte är, men ändå. Havet, sanden, rörelsen, det levande. Jag är stolt att jag orkade, jag är ju ingen atlet precis, men om man inte har någon tid att passa och låter kroppen bestämma tempot, så går det. Jag tänkte ofta på uttrycket som Demon Copperhead använde i slutet av boken, visserligen i en helt annan kontext (sociala sammanhang), men ändå applicerbart, om att spara på sin ”juice”. Jag cyklar i uppförsbackarna tills min juice är slut, sen leder jag cykeln tills jag har tillräckligt med juice att köra igen. Ingen idé att försöka komma längre, ta ut sig för mycket. Förutom att jag förstås verkade ha gjort det ändå, då.

Alldeles när jag fick ryggskottet skulle det börja regna ganska snart, och jag hade insett att jag borde ta mig ner till hamnen och köpa mat, för jag hade inte riktigt så det räckte för de sista dagarna. Om det nu skulle regna ville jag inte gärna behöva sitte innestängd utan mat. Än mer så när ryggskottet slog till. Alltså bet jag ihop och tog cykeln och gick med myrsteg nedför den branta Malabacken, för neråt är jobbigast, och egentligen borde jag naturligtvis bara ha gått till butiken och handlat men museet var ju öppet och jag ville samla lite inspiration till skrivandet, så jag fastnade där ett tag. Där var också några förfärliga ungar som inte förstod vad de skulle titta på eller varför, inte hade en aning om andra kroppars rörelseutrymme (såg oss ungefär som möbler, tror jag) och i allmänhet betraktade vuxna som några som bara ger dem saker och finns till deras förfogande. Ohyfsare pack får man leta efter, min olust för barn bara växer. Inte deras fel egentligen, utan föräldrarnas, men det känns ändå rätt sorgligt. En lite rolig fråga kom dock ett av barnen med: Varför har ni vatten här? (Om havet som låg nedanför båthuset). Jadu, det får du nog ta upp med Gud, antar jag (om man nu tror på honom, det låter roligare att ge ett sådant svar åtmistone).

Lite information fick jag i alla fall från en snäll herre, som berättade om surströmmingstillverkning och hur det såg ut i samhället vid förra sekelskiftet, och huruvida det skulle vara troligt att min karaktär hade den samhällsställning jag har tänkt att han ska ha. Det får bli lite skarvningar, men jag tänker inte heller att jag ska skriva om Ulvön rakt av, snarare att jag använder Ulvön och dess historia som en schablon för den ö jag skapar i mitt fiktiga rike. Jag samlade bilder också, detaljer på interiörer som kan göra min egen beskrivning mera trovärdig. Lustigt nog skulle min karaktär ha kunnat stöta ihop med Lubbe Nordström, (vars sällskap står för mitt boende här, genom Norrländska litteratursällskapet) så jag tror att jag ska låta honom göra det. Det började förstås regna medan jag var där, så jag hann bli ganska blöt innan jag tog mig hem igen med rostbiff, potatissallad, snickers och ostkrokar.

Och nu sitter jag i det kitschiga allrummet, bland plastblommor och väggbonader, svanar och kungaporträtt, och en alldeles fantastisk grön heltäckningsmatta. Jag tänker som så att jag njuter av det bizarra, att det är de här detaljerna som kryddar mina minnen, och som också kommer att krydda skriften.

Relaterade

Det subjektivas poetik Uncategorized resedagbok

Inläggsnavigering

Previous post
Next post

Om ”Det subjektivas poetik”

Det subjektivas poetik är ett pågående, icke linjärt verk av Mina Widding. En slags levande självbiografi, som Deborah Levy kallar sin trilogi. Autofiktion som modeflugan lyder. Det är ett levande dokument som står någonstans mellan litteratur och dagbok, och inte säger sig vara någotdera. En djupdykning i tankar och känslor. Det handlar om att skriva fram ett liv, mitt liv. Och kan jag vara en halvöppen dörr till ett rum för alla, så är det här  mitt sätt att vara det, för att metaforisera med Tranströmer*. Eftersom en stor del av mitt liv består av böcker, filtreras en hel del genom litteraturen.

Jag har försökt finna formen för den här typen av skrivande länge, och i bloggformat har den genomgått ett par transformationer, kallats ”Brev från inre landskap”, kallats ”Processen”, även kallats det namn det har nu men i en annan form***. Det pågår off and on, offline och online, sedan många år tillbaka, och uppdateras sporadiskt, eftersom det vacklar ibland, mellan om jag ska göra detta offentligt eller privat. Privat skriver jag fortfarande, men det är inte alltid det hittar hit ut. Nu försöker jag igen, återvänder hela tiden till att det är meningen att det här skrivandet också ska ha en yttre form, vara publicerad.

Och varför?
Eftersom: när jag formulerar det på papper slutar det vara endast jag, eller endast den andre, och blir något eget. Även om grunden är verklighet, det jag ser, hör, upplever, känner. Och de människor jag ser, hör, upplever, känner.

Det finns en anledning till att göra den offentlig. Jag vill ta med er in. Vara ärlig med hur det kan se ut. Vara ärlig med mig själv. Och er. Som läser, om ni läser. Så här kan det också vara.

Detta är också en del av ett pågående längre projekt, som tar form under ett skrivande år. När året är slut ska jag plocka ut kärnan i det som finns här, och i det skrivande som sker offline, sammanställa det. Vad det blir, det vet jag först då. Och hur det här skrivandet ska fortgå. Det är en pågående process, och en subjektiv poetik.

* Kolossal frihet, Deborah Levy
** En halvfärdig himmel, Tomas Tranströmer
*** Gamla inlägg finns att läsa här, för den intresserade

 

Mina Widding är litteraturvetare och skrivpedagog. Hon driver skrivarlinjen Litterärt skrivande på Hola folkhögskola och är också verksam som frilansare via Mina Widding Skrivpedagog.

Senaste inläggen

  • Bara allvarliga samtal
  • Hemma igen
  • Dubbelseende
  • Den stora friheten
  • Att vara i världen (och parenteser)

Kategorier

  • 365 dagar av skrivande
  • Det subjektivas poetik
  • Uncategorized

Arkiv

  • september 2023
  • juli 2023
  • april 2023
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • augusti 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • oktober 2019
  • juni 2018
  • maj 2018
  • december 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • augusti 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • februari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
©2025 Det subjektivas poetik | WordPress Theme by SuperbThemes