Taking the damn donuts, eller: all her flesh is like a mouth   Vissa saker är lite svåra att förstå. Som när man önskat och längtat och fantiserat och önskat och längtat och föreställt sig, och någon kommer och visar sig vara en inkarnation av denna önskan, längtan, fantasi och…

jag har ofrånkomligt minst två sidor. en du möter, en som skriver. de har sitt ursprung i samma, men denna röst är en annan än hennes, du kommer aldrig riktigt att lära känna mig, jag som skriver, om du inte möter henne/mig här. om du läser, om du kan läsa,…

trött. om det så är det enda jag skriver så ska jag skriva det. meta. dränker mig i poesi och poetik. nej, bara poetik, och metapoesi, metafiktion. jag refererar tillbaka till mig själv, det är det enda jag kan. ni får se igenom det höljet. ser jag själv igen det…

eller/också borde jag kanske skriva själv då inspireras av Kristian Lundberg, hans jag rör mig mot en nollpunkt där allt är du hans dagbokspoesi, hans diktarflöde, hans omfamnande istället för uteslutande vi pratade om det igår, att innesluta/omsluta istället för att förtäta att inte rensa, inte vara för klar med…

Stockholm. Också en stad. Jag hade inte förväntat mig att minnet av A skulle komma krypandes, slå hårt. One of those things. Jag kan verkligen inte förklara varför jag var så kär i honom, varför det fortfarande gör ont. Men det gör det. Och så på tåget. Vaknar upp efter…

  jag åker tåg igen. den senaste tiden har jag knappt haft tid att tänka eller känna. åtminstone inte att formulera det, och tankarna har varit centrerade kring det jag håller på att lära mig, den världen som jag håller på att träda in i igen, min hjärna expanderar. och…